köpa vingar för pengarna

Underbart? nej jag vet inte det jag mer ledsamt på slutet.

Hade det riktigt stressigt på slutet skulle få ut en klassavisa (tidning de gjort i norsk) och det krånglade en massa och därför blev det då inte så som vi tänkt oss i slutet. Monica och jag sprang oss varmare i trapporna mellan klassrummet-datasalen-kopiatorn än vad Vidar gjorde i gymsalen. Ja hjälp men ut kom avisan i sista stund.

Klassen gav oss alla kramar och det blev riktigt bra till slut. Skulle dock stanna kvar och prata med läraren vår efter att eleverna gått och detta gjorde ju att vi inte hann med färjan som de andra tog så man fick inte riktigt säga hejdå till dem och det kan jag känna var ganska synd.

Monica skulle hämta något, Helene (läraren) gick för att hämta papper och Vidar och jag blev kvar i klassrummet när alla eleverna precis gått. Han säger jag ska skifta (byta om) och plötsligt står jag där själv i ett tomt klassrum med svampen till tavlan i ena handen och måste vaska tavlan som är fylld med ord. alldeles ensam... plötsligt blev det för mycket
Självklart kom både Monica och Helene tillbaka då. Ja jag fick ju förklara vad det var och Monica förstod precis och blev nästan lika rörd själv. Vidar kommer tillbaka och skrattar åt mig men en klapp på ryggen blev det han förstod allt han med. Jag kommer sakna dem så!!

När det var dags att ta sista färjan hem var det också lite modslutet där vi satt bara vi fyra (Elin med) på hela båten. Jag glömde ju skriva att vi denna sista dag fick tillbaka den gamla färjan vi hade i början som inte alls är lika otäck som den andra. Det känndes passande på något sätt.

Elin skulle handla i stan så hon stannade där när vi började gå hem vi andra. Vidar svängde först och så var det bara Monica och jag kvar. Jag och hon skulle gå runt rotevatn insjön som ligger här nedan för. först hem till henne och kolla lite bilder och fixa så att hon har en facebook :D efter tusen frågor på om jag var svulten och diskussion om det var stövlar eller skor som gällde kom vi äntligen iväg.

Vi hade en trevlig tur och mycket prat om bland annat dialekter i Sverige hur vi nu kunde komma in på det. Vi såg fina hästar och allt möjligt med. mycket fint var det och det var en otroligt bra avslutning på den här resan till Norge, känner nu att det kommer bli flera.

Vi var lite nedstämda bägge två och det slutade med att vi vid åtta tiden började titta på gamla Astrid Lindgren serier, hann med Saltkråkan, Barnen i Bullerbyn och Emil. Tjorven och Pelle badade, Bullerbybarnen blev tagna på fotografi och kärde till kvarnen och Emil köpte en galen ko och Lina hade tandvärk och Ida fick tyfis och lärde sig svära.

Denna dagen har ägnats åt promenad i regnet i Volda (för sista gången), storstäda och packning och nu på slutet blev det melodifestival. Inte det vackraste vädret här idag men det gör på något sätt ingenting för det passar så precis vad jag känner.
Ja fy Søren för att lämna dette landet.

Sedan igår natt och fram till på eftermiddagen idag så har en helikopter varit uppe i luften och sökt efter någonting. Elin och jag undrade vad det var de höll på med och hanna-sølvi berättade för oss att det var en flicka som försvunnit. De hittade henne på eftermiddagen död i det område Monica och jag gick igår, inte jätte trevligt men bättre att de hittar något istället förrän inte hitta något alls.

vi snakkes!